På vägen till skolan är jag rädd för självmordsattacker, kidnappningar och för att någon kunde döda mig. Det är krig i mitt land. Barn blir dödade och vi skyddas inte. Vi har inga riktiga skolor. Hemat, 10, provinsen Kabul.
I Rädda Barnens rapport framkommer det att två tredjedelar av föräldrarna i Afghanistan berättar att deras barn är rädda för explosioner, kidnappningar eller andra former av extremt våld som de kan utsättas för på sin skolväg. Enkäten som organisationen lät genomföra visar att många barn konstant fruktar för sina liv. Barnen får inte heller tillräckligt mycket stöd för att bearbeta sina svåra upplevelser.
Enkäten genomfördes i fyra afghanska provinser och besvarades av 600 vårdnadshavare och 90 barn. Merparten av svararna berättade att barn känner sig mest otrygga på sin väg till eller från skolan, när de befinner sig på torg eller i närheten av administrationsbyggnader, eller vid kontrollstationer och vägspärrar.
‒ Den här veckan firar man i hela världen den trettioåriga konventionen om barnets rättigheter. I Afghanistan har barnen ändå inte upplevt något annat än krig och otrygghet, påpekar Anne Haaranen, chef för Rädda Barnens internationella program.
‒ Det är barnen som drabbas värst av konflikten i Afghanistan och de nekas det som hör till en trygg vardag. Barnen hotas av död eller bestående men och dessutom rubbas deras mentala hälsa av otryggheten.
Rädda Barnens rapport visar att en stor del av barnen lider av symtom på depression och ångest. Samtidigt saknas de stödtjänster som barnen skulle behöva.
I vissa regioner uppgav nästan alla (95 %) av de intervjuade föräldrarna att deras barn har upplevt händelser med anknytning till konflikten. När barn går till skolan, besöker torget eller leker utomhus är de rädda för explosioner, skottlossning och ljudet från helikoptrar. Bara en knapp tredjedel av barnen uppgav att de kände sig trygga i skolan. Känslor av otrygghet var vanligare bland flickor. Många barn säger att de är för rädda för att ens gå ut.
‒ Det finns inte en enda säker plats i vår by när det bryter ut strider. Det är ändå bättre att vara hemma än ute. Vi tar skydd i hörnen av rummen, berättar en fjortonårig flicka i provinsen Sar-e Pol.
‒ Min bror som är fjorton år befann sig i närheten under en attack vid Darulaman [-gatan]. Efter attacken var han hela tiden rädd och ängslig. Hemma hoppade han till varje gång han hörde ett ljud, också om det bara var en dörr som stängdes, berättar en sextonårig flicka i Kabul.
Föräldrarna ser sina barns nöd
Av de föräldrar som besvarade enkäten berättar nästan tre fjärdedelar att deras barn upplever rädsla och ångest på grund av konflikten. Knappt hälften säger att barnen är långvarigt nedstämda och lider av sömnproblem. Många föräldrar berättar att deras barn har gjort sig själv illa efter upplevelser av konflikten. Det här är vanligare bland flickor. Föräldrarna anser att det största hotet mot barn utgörs av sammandrabbningarna mellan armén och de beväpnade motståndsgrupperna. Även då barn har uppenbara behov av hjälp finns det inte tillräckligt mycket hjälp att få. Sjuttio procent av föräldrarna berättade att de inte hade tillgång till några stödtjänster.
‒ Barnens rättigheter måste värnas överallt, även i Afghanistan. Barn ska kunna gå i skola utan att behöva frukta för sina liv. Man måste se till att det finns tillräckliga stödtjänster och vid behov specialvård för barn som lider av rädslor, ångest och andra mentala problem, påpekar Haaranen.
‒ Finlands regering måste vidta åtgärder för att skydda barn som har drabbats av krig och andra konflikter. Kränkningar av barns rättigheter måste systematiskt fördömas och det är viktigt att stödja de ansträngningar som görs för att säkerställa att de skyldiga ställs till svars. Det humanitära biståndet som riktas till konfliktdrabbade barn måste ökas. Fastän det är barnen som lider mest av konflikter, är resurserna för skyddet av barn samt utbildning i regel fullt otillräckliga.
—————-
- Enligt uppgifter från det afghanska undervisningsministeriet har 1 153 skolor utsatts för attacker eller annan skadlig verksamhet sedan 2013. Skolbyggnader har bränts ner eller angripits. Lärare, annan skolpersonal eller elever har dödats eller skadats. En del av skolorna har stängs eller tagits i militär användning.
- Undervisningsministeriet har uppgett att under de senaste sex åren har 2 787 lärare, annan skolpersonal eller elever dödats eller sårats på grund av konflikten. Antalet dödade eller sårade i fjol uppgick till 377.
- Attacker mot skolor har ökat under de senaste åren i Afghanistan. År 2018 utsattes ett rekordstort antal (377) skolor för attacker. En orsak till detta är att skolorna användes som vallokaler i samband med parlamentsvalet.
Rädda Barnens enkät gjordes genom intervjuer i april 2019 i utvalda delar i provinserna Kabul, Balkh, Faryab och Sar-e Pol. I enkäten användes både kvalitativa och kvantitativa metoder. I djupintervjuerna deltog 30 personer (6 kvinnor och 24 män), inklusive representanter för myndigheter samt utvecklingssamarbetet. I de åtta gruppintervjuerna deltog barn från alla de berörda provinserna. Det kvantitativa materialet insamlades i form av en hushållsundersökning som omfattade personliga intervjuer med 600 vårdnadshavare och barn (av vilka hälften var kvinnor och flickor). Den genomsnittliga åldern för flickor som deltog i gruppdiskussionerna var 11 år, för pojkar 10 år.
Rädda Barnen har verkat i Afghanistan sedan 1976. För tillfället driver organisationen program i 16 provinser, antingen direkt eller genom samarbetsparter. Verksamheten når över 700 000 barn.
Underteckna appellen för skydd av barn i konflikter: www.raddabarnen.fi/stoppforkrigetmotbarnen